Boarischn Wikipedia

"Griaß Enk in da Boarischn Wikipedia!" kan man läsa på huvudsidan till bayerska Wikipedia, som alltså är en motsvarighet till t ex svenska och tyska Wikipedia: ett onlineuppslagsverk på Boarisch (Bairisch). Eller som de själva beskriver det:

Wikipedia is a freie Enzyklopädie im Intanet. Sie werd in mehrare Sprachn vo am Haufn Freiwillign gschriebn. Da Begriff setzt si zsamm aus „Wiki“, des is des Programm mit dem jeda im Intanet entsprechende Seitn wia d' Wikipedia verändan ko und de letztn Buchstabn vo Encyclopedia, dem englischn Wort für Enzyklopädie.
As bsondane an da Wikipedia is, das a jeda dro mitschreibn deaf. So gseng ghearn de Artikl nemmads und a jeda derfs frei nutzn, solang a si an de GNU-Lizenz für freie Dokumentation hoid.

Som kanske är bekant är jag något av en dialektentusiast, och den här typen av initiativ tycker jag mycket om, och inte bara för att jag tycker om att ha en ordentlig samling text på bayerska till hands. Det är intressant att internet inte, som många profeterat, leder till att små språk dör ut medan engelskan breder ut sig över världen, utan tvärtom har internet gjort det möjligt för små språk att överleva och förstärkas.

Ett problem för små språk är att de i huvudsak är muntliga, och ofta saknar skriftliga källor, eftersom ingen förläggare varit intresserad av att ge ut litteratur på småspråk, och inte heller har några tidningar tryckts på dessa språk. Med hjälp av internet kan man dock publicera text helt (eller näst intill) kostnadsfritt, och därmed kan ett muntligt språk få en skriftlig tradition. Om vi tar bayerska som exempel så förefaller det som att det bayerska skriftspråket börjat växa fram bland ungdomar som kommunicerar talspråkligt i text på chattar på internet, och därigenom har man börjat utarbeta en de facto-standard för nedteckning av bayerska, och därefter har det spritt sig och skapat projekt som Boarischn Wikipedia.

Trenden har spritt sig vidare; det finns nu en serie (än så länge bara två, men det kommer nog fler) deckarböcker som utspelar sig i Allgäu, och där en god del av dialogen är på bayerska. Här ser man också en koppling till en bredare trend av regionalism. Världen blir allt mer sammankopplad via internet, vilket har fått en kontrasterande utveckling i en ökad stolthet över regionen och dess seder och dialekt. Detta förstärks nog också av att man numera allt mer uppmanas att äta lokalt producerade råvaror, för att skona planeten, vilket också lett till en förstärkning av de positiva värdena i hembygden; ta som exempel reklamen för svenskt sigill.

Själv tycker jag om det; världen blir mindre genom de nya möjligheterna till kommunikation över gränser, men också större genom att de stora homogena områdenena faller isär till regioner, var och en med sin särart. Mångfald innebär ju faktiskt att det existerar kulturella skillnader, inte att all världens kultur mosas ihop till en enda smoothie.

Uppdatering 26/3 10:00: Jag hittade Wikipedias lista över alla Wikipedior, och den visar att det finns en stor mängd små språk som jobbar på sina dylika, även om många av dem inte hunnit till mer än ett par hundra artiklar. Ett stickprov av småspråk (i princip de som jag kunde känna igen, det finns ju så många) visar att det finns Wikipedia på Lëtzebuergesch, Plattdüütsch, Alemannisch, Pennsilfaanisch (Pennsylvansk tyska), Englisc (Anglo-Saxon/Old English), Føroyskt, Frysk, Nedersaksische, normaund, Ripoarisch, Scots, Inuktitut, samt Seeltersk. Som sagt, detta var bara de jag kunde känna igen, det förefaller finnas en hel del slaviska och centralasiatiska språk där också.

Dire Straits - Romeo and Juliet

På temat musik från den gamla goda tiden har vi en oförglömlig klassiker som jag knappast tror att jag behöver presentera i någon särskild ingående detalj. Mycket bättre än så här blir det inte; avnjut!




Dire Straits - Romeo and Juliet

NARRATOR:
A love-struck Romeo sings the streets a serenade
Laying everybody low with a love song that he made.
Finds a streetlight, steps out of the shade
Says something like "you and me babe, how about it?"

Juliet says "hey, it's Romeo, you nearly gave me a heart attack!"
He's underneath the window she's singing "hey la, my boyfriend's back.
You shouldn't come around here singing up at people like that...
Anyway what you gonna do about it?"

ROMEO:
Juliet, the dice was loaded from the start
And I bet that you exploded into my heart
And I forget I forget the movie song.
When you gonna realize it was just that the time was wrong, Juliet?

Come up on different streets, they both were streets of shame.
Both dirty, both mean, yes and the dream was just the same
And I dreamed your dream for you and now your dream is real.
How can you look at me as if I was just another one of your deals?

When you can fall for chains of silver,
You can fall for chains of gold,
You can fall for pretty strangers,
And the promises they hold.
You promised me everything, you promised me thick and thin, yeah!
Now you just say "oh Romeo, yeah, you know I used to have a scene with him".

Juliet, when we made love you used to cry.
You said "I love you like the stars above, I'll love you 'til I die".
There's a place for us, you know the movie song.
When you gonna realize it was just that the time was wrong, Juliet?

I can't do the talks, like the talk on the TV
And I can't do a love song, like the way it's meant to be.
I can't do everything, but I'll do anything for you,
I can't do anything, except be in love with you!

And all I do is miss you and the way we used to be,
All I do is keep the beat and the bad company.
Now all I do is kiss you through the bars of a rhyme,
Juliet, I'd do the stars with you any time!

Juliet, when we made love you used to cry.
You said "I love you like the stars above, I'll love you 'til I die".
There's a place for us, you know the movie song.
When you gonna realize it was just that the time was wrong, Juliet?

NARRATOR:
A lovestruck Romeo sings the streets a serenade
Laying everybody low with a lovesong that he made
Finds a convenient streetlight, steps out of the shade
He says something like "you and me babe, how about it?"

ROMEO:
"You and me babe, how about it?"

Kulturella skillnader: Frukost

Jag sitter här framför datorn med dagens frukost: en skål turkisk yoghurt med müsli och en knäckebrödssmörgås. Efter detta ämnar jag avnjuta en kopp kaffe, och därmed känner jag mig nöjd, eftersom det kommer bli en stadig lunch idag (Allgäuer Kässpatzn). I vilket fall som helst så består min frukost i hederlig svensk stil av en syrad mjölkprodukt och någon smörgås, även om jag sörjer att det inte går att få tag på något så simpelt som filmjölk här.

I kontrast till min frukost gillar tyskarna att äta sötsaker på morgonen. I min korridor finns förvisso inga Nutellafanatiker, men exempel på frukostar jag har sett är: vitt bröd med smör och sylt, vitt bröd med smör och honung, vitt bröd med smör, yoghurt med russin och honung (och ingen müsli) samt lite annat på temat.

Nog för att jag aldrig varit den som ätit ordentliga frukostar regelbundet, men det här med snask till frukost kommer jag nog inte ta upp som vana i första taget.

Amma med alkohol

Det har ju varit debatt på sistone i Sverige om huruvida man som kvinna får röra vid alkohol när man ammar eller ej. Fotbollsfrun har skrivit om det, och det har även den kanske mer sansade Hillevi Wahl, samt givetvis en mängd andra personer, inte minst dussinfolket som kommenterar på bloggartiklarna.

Min åsikt är att man givetvis bör dricka med yttersta måtta när man har unga barn, men det är faktiskt inte det den här debatten har handlat om. Här handlar det om att folk vill att myndigheterna medvetet ska lämna ut felaktig information.

Man vill att Livsmedelsverket ska ljuga och påstå att ett ammande barn kan ta skada av alkoholen i modersmjölken om mamman dricker upp till ett par glas vin. Det är bara det att barnen inte gör det, så Livsmedelsverket ska inte ljuga och påstå det.

Myndigheter ska inte ljuga.

Tierpark Hellabrunn

Strax söder om Münchens innerstad ligger förorten Thalkirchen, och ett stenkast bort, precis på andra sidan Isar, hittar vi Münchens djurpark: Tierpark Hellabrunn. Djurparken har en mycket stor mängd djur från världens alla hörn, och är indelad i geografiska sektioner, typ Amerika, Asien, etc.

Här fanns det krokus i februari, bara så ni vet

Angelica och jag gav oss av dit den 25 februari, en ganska vacker dag medan det fortfarande var vårigt i München (sedermera gjorde ju vintern återbesök). Mellan mer klassiska attraktioner som vargar, lejon, elefanter, giraffer, schimpanser, gorillor och orangutanger fångades undertecknad mer av de lite mindre exotiska djuren. Djurparkens två korpar till exempel, fascinerade mig oerhört. Dessa ståtliga fåglar är inte bara magnifikt stora, de har också en blick som tyder på intelligens och slughet. Inte konstigt att gammal nordisk mytologi höll dem som symbol för visdom och minne, och lät dem vara den högsta gudens hjälpredor. Även brittisk tradition manar till respekt för dessa fåglar, eftersom det sägs att kung Arthur förvandades till en korp och flög iväg, och att han kanske en dag återvänder. Tyvärr är korpar inte bara intelligenta, de är därtill inga stora fans av paparazzi, så jag hade svårt att få bra bilder av dem, men att få uppleva dem i närbild var häftigt, och jag hade mycket svårt att slita mig från voljären, vilket stackars Angelica kan intyga.

Andra mindre exotiska inslag i djurlivet, men ändock trevliga, var de vilda djur som håller djurparken för sitt hem: en ekorre och några småfåglar. Utöver dessa fanns viss fauna som för oss svenskar är exotisk nog, men som är lokal för alplandskapet, nämligen små murmeldjur som trivsamt satt i bisoninhägnaden och mumsade på växtdelar.

En tur genom det tropiska växthuset gav oss en titt på lite ödlor, sköldpaddor och fåglar. Ett stort gäng zebrafinkar fladdrade omkring och utstötte sina typiska tutande läten, och i en liten avkrok stötte vi på en papegoja som lugnt satt på en gren alldeles intill gången. Jag sträckte fram handen, fullt beredd på att få en bit av fingret bortslitet, och farhågan verkade besannas när papegojan tog tag i mitt finger med näbben. Men det visade sig inte vara ett aggressivt drag, utan bara ett klättergrepp; papegojan klättrade utan att tveka en sekund upp på min hand och vidare uppför armen, varpå den satte sig vid min nacke och bet mig lite snällt i nackskinnet. Tyvärr hade jag kameran runt halsen, varför det inte finns någon bild av mig med gojan, men den klättrade snällt över till andra djurparksbesökare, och lät sig fotograferas; till skillnad från korparna var denna fågel en riktig linslus.

Slutligen nådde vi då fram till djurparksbesökets höjdpunkt för alla små barn, samt för er käre författare, nämligen parkens Streichelzoo, alltså området där man får klappa getterna! Så här på vårkvisten fanns det också ett gäng hemskt söta små killingar, men för att de ska få lite lugn och ro sina första veckor i livet hölls de i en separat hage under parollen "se, men inte röra". Däremot fanns det ett gäng getter som ännu inte fått sina killingar, men som i allra högsta grad var gravida; som små bollar såg de ut. Dessa knatade omkring och lät sig i utbyte mot mutor klappas. Djurparken håller med små foderautomater där man stoppar in €0,50 och får ut en handfull foder som getterna formligen älskar; så fort de hör rasslet av foderautomatens mekanism kommer de springande, och är man inte försiktig så slickar de i sig fodret innan man ens fått ut det ur automaten. Därtill har de inga skrupler gällande att helt enkelt klättra upp på den person som har en handfull foder. Allt som allt är de alltså fruktansvärt oförskämda, och himla trevliga.

Jag orkar inte infoga alla foton från djurparksbesöket, så för att se mer bilder: hoppa över till min Flickrsida. Tierpark Hellabrunn saknar förvisso Skansens hembygdscharm, eftersom den är en mer renodlad djurpark, men nog så trevlig och med många djur att titta på, samt väldigt trevliga getter. Utan tvekan blir det återbesök vad det lider.

Feinkost Spina

Så här när vårvädret smyger sig på har jag drabbats av ett oerhört sug att laga mat med fräscha råvaror, vilket givetvis osökt för tankarna till italiensk mat. En kort sökning på forumen på Toy Town Germany, en hemsida för alla engelsktalande utlänningar i Tyskland, gav utdelning: inte alls långt ifrån Studentenstadt ligger Feinkost Spina, en butik med italienska matvaror.

Tänkt och gjort, jag tog tunnelbanan två hållplatser till Kieferngarten och promenerade sedan i det mysiga (achtung, ironi) regnet i ca 10 minuter innan jag något blöt nådde fram till mitt mål. Väl inne i butiken försvann alla spår av sorg över vädret, jag hade väntat mig en liten trång butik med lite vin och ost och pasta, men möttes istället av en fabrikslokal på åtskilliga hundra kvadrat, fullproppad med italienska varor av alla möjliga arter, torkat och konserverat såväl som färskt.

Jag grabbade givetvis tag i en vagn och började gå runt bland hyllorna och dreglade över utbudet. Butiken var nämligen inte bara välsorterad, utan höll också en mycket rimlig prisnivå. Bra italienska tomatkonserver för 60 ct, ett halvt kilo torkade bönor för dryga euron, parmigiano reggiano för €1,80/hg, osv. Som om det inte vore nog med detta så hade innehavaren också en frukt- och gröntbutik vägg i vägg, där man kunde få tag på läckerheter som färsk vitlök, underbara citrusfrukter, italienska tomater och sallad av alla de slag.

När jag var klar i butiken hade regnet bedarrat, och det började så smått spricka upp mellan molnen. Det var med ett par kassar i händerna och ett stort leende på läpparna som jag satte kurs tillbaka till WG:t där jag glatt packade upp allt och fotograferade det för er skull, kära läsare.


Här ser vi i ingen särskild ordning:
1 flaska Valpolicella Classico 2006 från Santi
1 flaska Chianti 2005 från Cantina di Montalcino
1 kg mjöl Tipo 00, italienskt durumvetemjöl för pizza och pasta
1 kg finkornigt havssalt
2 x 400 g skalade plommontomater på konserv
400 g skalade körsbärstomater på konserv
500 g torkade borlottibönor
500 g linguine
90 g inlagda sardellfiléer
90 g kapris
Drygt 100 g svarta oliver i olja
125 g buffelmozzarella
240 g parmigiano reggiano
250 g färsk salsiccia
Ett huvud vit raddichio med rosa fläckar
En stor röd paprika
Några sicilianska tomater
En färsk vitlök
Ett knippe färsk persilja
Ett knippe ruccola

Ja, det var det hela. Och vad gick då ett dylikt kalas på? €32. I min mening helt fantastiskt, särskilt som större delen av kostnaden ligger i vinet, korven och osten. Resterande varor var, som ovan nämnt, löjligt billiga. Ett kilo Tipo 00-mjöl, som är det mest glutenrika (starka) vetemjöl man kan tillgå kostade 79 cent, mindre än ett kilo helt vanligt vetemjöl på snabbköpet.

Det enda problemet jag nu möts av är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av allt detta. Som tur är har jag Jamie Olivers Italien att tillgå, och därtill har jag en idé om en sallad som jag tror kan bli rätt fräsch. Recept kommer om den blir lyckad.

Kulturella skillnader: kaffe på kvällen

Igår kväll vid sådär 22-tiden började jag gå in i kvälls-läge, och därför gick jag till köket för att brygga mig en kopp kaffe. Denna aktivitet föranledde Katha att fråga mig "Ska du dricka kaffe så sent? Behöver du vara uppe sent i natt?", vilket jag tyckte var en synnerligen dum fråga, tills jag insåg att den var ställd på tyska och inte svenska.

Hur kan man inte kunna dricka kaffe på kvällen? Schwachsinn.