Posts mit dem Label Ursäkter werden angezeigt. Alle Posts anzeigen
Posts mit dem Label Ursäkter werden angezeigt. Alle Posts anzeigen

Dienstag, 3. März 2009

Afrika i urval

Det har varit lugnt och tyst här på Millionendorf på sistone. Jag har arbetat hårt bakom kulisserna, men inte har det hänt så mycket bloggvärdigt för det. Det har mest varit långsamma och plågsamma möten med både svensk och sydafrikansk byråkrati. Det har visat sig vara förvånansvärt svårt att emigrera till Afrika—det är alldeles som om de inte vill ha dit några bleka européer. Vilket man i och för sig kan förstå, med tanke på hur det brukar gå när européer får upp intresset för den mörka kontinenten.

Men så sakteliga kommer jag till rätta med allt tramsandet, och idag var jag på besök på sydafrikas generalkonsulat. Ms. Peters, en svart kvinna med en imponerande omkrets på stussen, uttryckte viss förvåning att få se mig där i syfte att ställa några frågor om uppehållstillstånd. "But I've answered lots of your questions via e-mail!" utbrast hon. Förvisso, men mötet gav mig ändå två intressanta stycken information: jag måste fixa ett bättre bevis på att jag har sjukförsäkring, och de förefaller vara tillmötesgående. Mitt föreslagna avresedatum 24 mars skulle gå fint, menade hon, om jag bara lämnade in min ansökan under veckan eller tidigt i nästa vecka.

Så det ser ut som alla bitarna faller på plats, och att Sydafrika alltså kommer bli mitt hem i åtminstone några månader framöver. Detta prospekt har givetvis gjort att jag försökt samla på mig lite information om platsen, och jag vill för mina kära läsare presentera några av mina favoriter. Här kommer alltså ett litet sammelsurium av Afrika-relaterade citat, länkar, nyheter och filmklipp.

Det drar ihop sig till val i Sydafrika, och för första gången sedan 1994 finns det ett parti som verkligen kan konkurrera med ANC om de svarta rösterna, nämligen nygrundade COPE (Congress of the People). Således är det med extra starka känslor som partierna ger sig in i valdebatterna:
The lobbing of insults is pretty standard during an election, but South African politicians have gone a step further in the run-up to voting day on April 22, dragging Michael Jackson and garden gnomes into the fray.

The old standards - snakes, dogs and cockroaches - have already been dusted off in the verbal duelling between the African National Congress and the breakaway Congress of the People.
Allt detta enligt Pretoria News.

Den sydafrikanska serien Madam & Eve är som vanligt vass i sin tolkning av vad som försiggår där nere:
madam_and_eve_election_debate

Robert Mugabe firade sin födelsedag nu i veckan. Det gick åt en hel del hummer och champagne, om man får lita på rapporterna, men eftersom han är en sån hyvens kille så skickade gamle goa Robban en tanke åt folket. Mer exakt tänkte han "har de inte lite för mycket mat fortfarande?" och uttryckte sin önskan att se de sista vita farmarna utslängda. Madam & Eve igen:
madam_and_eve_mugabe_bday

Men det är inte bara elände och fängsling på falska anklagelser i Afrika, alls icke. Ibland kan man till exempel bli friad trots att man blivit dömd för brott man faktiskt var skyldig till. Detta gäller dock bara om man är kompis med Jacob Zuma eller någon annan skön typ med regerinskontakter. Det har Schabir Shaik, som dömdes till 15 års fängelse för korruption och bedrägeri. Därmed behövde han bara sitta av drygt två år innan han benådades av hälsoskäl. Detta kan ske när man är döende, vilket Shaik enligt någon läkare är, eftersom han lider av högt blodtryck och depression. Antagligen är han deprimerad över att sitta i fängelse, men nu blir det säkert bättre med det!

För den som har en mailadress är det säkert ingen nyhet med de så kallade Nigeriabreven, på engelska även kända som 419 scams. De som har fått några sådana uppskattar säkert både den sista rhodesianens version och ännu en Madam & Eve-strip (de har varit på hugget på sistone):
madam_and_eve_nigerian

Det krigas friskt i Afrika, det känner vi ju alla till. Vad vi kanske inte känner till är riktigt hur jävla sköna afrikaner kan vara när de drar ut i krig. Om du tyckte att det var macho av polackerna att anfalla tyska kulspruteskyttar med kavalleri, vad har du då att säga om kenyaner som tar med sig pil och båge till slagfältet, anno 2008?
kenyan warriors

Mikrolån har blivit stora i Afrika, och många anser att de bidrar mycket till utveckling i fattiga länder. Andra menar att de bara är ett nytt sätt för västvärlden att suga ut Afrika. Den sista rhodesianen har sitt eget perspektiv i Save Africa: Buy it!:
Here is a good idea as far as Xmas presents are concerned. Remember all those years when you told your partner,
‘Darling, instead of the new car you wanted, I gave four k to some smelly long haired Irishman who has the used the money to create double as many starving people in Ethiopia over the last two decades instead.'
[...]
So what can you give as a present? Something that makes you feel really clever and gets you brownie points for the pearly gates? I came across this in the Times. It is all about having a bit of your own Black entrepreneur.
[...]
The idea has eliminated the need to buy Black people from the Arabs and get them to pick cotton and, the constant desire to vomit in the African begging bowl that is passed around every Christmas. Plus, for some people, it would be nice to have some Black people working hard for them again, just like the good old days!

Ah, humor...

Freitag, 29. Februar 2008

Öppen ursäkt

Ryktena om min död är åter igen överdrivna. Jag är inte död, bara lat med att uppdatera bloggen. Jag de få läsare som återstår om ursäkt för detta oskick, och skyller ifrån mig på allt möjligt, framförallt ett par stressiga månader i skolan.

I Tyskland löper nämligen inte terminerna mellan Augusti och December samt Januari och Juni, som i civiliserade länder, utan här löper terminerna mellan Oktober och Februari samt April och Augusti, ett system som bara kan förklaras genom att åberopa rasism: tyskar är konstiga. Oavsett vilken anledning som påbjöd systemet har det till resultat att man inte riktigt kan njuta av jullovet, för så fort man sätter sin fot i skolan igen i början av januari är det dags att stressplugga inför tentorna. Till skillnad från i civiliserade länder (Sverige) har man här inte tillgång till sisådär 10-20 gamla tentor med lösningar, utan halva problemet med tentapluggandet ligger istället i att försöka klura ut vad som läraren kommer anse vara viktigt. Good times.

Hur som haver gick tentorna ungefär som förväntat: åt skogen i Algebra I, och helt okej i Stochastische Prozesse. Eftersom professorn i Kombinatorische Optimierung visade sig vara Jesus (han ställde in tentan och lät oss bli godkända på enbart inlupparna) så har jag därmed klarat 2 kurser av 3, vilket jag inte tycker är helt illa med tanke på att en av kurserna jag faktiskt klarade bygger på sannolikhetsteori, en kurs som jag inte läst och som här har rykte om sig att vara ruggigt svår.

Eget beröm luktar illa, så i ett försök att förbättra luftkvaliteten i mitt rum går jag vidare till nästa ursäkt för att jag inte har bloggat, nämligen boende. I syfte att göra mitt liv billigare och jobbigare valde jag att lämna lägenheten i Schwabing till förmån för att sova på en bänk på Hauptbahnhof. Nå, nästan. Jag norpade åt mig en mellanhyra för mars månad i det studentrum som Leifur hyrt under terminen, men efter mars kommer uthyraren Felix tillbaka från sina studier på någon ort, och då är det Hbf:en som gäller, såvida jag inte kan hitta en lägenhet innan mars tar slut. Det bör dock inte på något vis vara omöjligt, och faktiskt har jag redan ett lead, som vi säger i branschen, nämligen en liten studentlägenhet i Studentenstadt, ett studentbostadsområde som är ganska schysst beläget mellan Englischer Garten och sin Ubf (U-Bahnhof), med 8 hållplatser till innerstan och 6 till campus Garching. Därtill har de dryckesförsäljning i källarna till studenthusen, så man behöver inte bära sin ölback mer än uppför några trappor. Win-win situation, som de säger i Stora Satan.

Angelica tyckte att mitt huvud tog för stor plats på kudden om nätterna, så hon valde att skaffa sig ett Au Pair-jobb hos en familj i Münchens rikisförort Starnberg, som ligger vackert belägen vid Bayerns näst största sjö och precis vid fötterna av Alperna. Igår tog hon således sitt pick och pack och gled iväg för ett liv i lyx, medan undertecknad lämnades med en ostädat lägenhet och en dag på sig att städa ur den.

Nu ska man ju aldrig göra idag det som kan skjutas upp till imorgon, så jag valde att åka ut till Kieferngarten och dricka öl med det som återstod av utbytesgänget, nämligen de två mentorerna Thomas och Ivonne, Henrik och Irina. Det hela var ett slags avskedsfest för Irina, som åker hem på lördag, och därefter är det bara vi svenska pojkar kvar. Irina hade bjudit in alla ryssar hon kunnat hitta på matteinstitutionen på TUM, varpå hon vänligt upplyste dem om att jag kunde tala ryska--en ren och skär lögn, för den delen, jag kan knappt säga något alls som inte är en förolämpning--så jag avstyrde uppmärksamheten genom att dra fram trumfkortet svenskhet: "Låt mig berätta för er om älgar och riktigt långa nätter/dagar". Worked like a charm, en av ryskorna hade visst varit utbytesstudent i Uppsala, och höll sedan ett tal om hur jäkla bra Sverige är, och att svenskarna festar mycket hårdare och roligare än tyskarna. Det är inte varje dag man blir beskriven som melem av ett partyfolk, men hon hade varit på gasque, så det förklarar ju en hel del.

Idag (torsdag) var det alltså flyttdag, och trots att jag inte kom hem helt tidigt igår masade jag mig ändå upp vid 8-tiden och började packa. Man (=jag) tror alltid att packning ska gå snabbare än den i själva verket gör, men jag lyckades i alla fall packa ner mina ganska få, men ack så tunga, ägodelar och påbörja städningsarbetet. Detta var det värre med, små lägenheter har nämligen den otrevliga egenskapen att de är nästan omöjliga att verkligen rengöra medan de är bebodda, så när man äntligen får bort alla saker så är det smuts i alla möjliga vrår och hörn. När man därtill bor i ett fuskbygge är det svårt att veta var man ska dra gränsen--golvlisterna lossnar när man stöter i dem med dammsugaren, ska jag damma bakom också? Lägenhetens mumsiga doft när den fått stå och marinera över en dag fick sig också sin förklaring när jag hittade en ca 30 x 40 cm stor koloni av vackert svart mögel bakom ett litet skåp som jag aldrig förr tittat bakom. "Goddag, högst ärade svamp, låt mig sätta tillbaka skåpet, var vänlig börja inte växa i min hjärna." Min kamp mot klockan var dock framgångsrik, vid 15 kom som avtalat värden och kollade av lägenheten, och hon var nöjd med min städning, så jag får tillbaka depositionen på €500. Danke schön.

Allt detta städande lämnade dock ingen tid för att under dagen flytta över saker till min nya lägenhet, så när jag hade lämnat över nyckeln fann jag mig själv stående på gatan med två fulla dragväskor, en tvättkorg med smutstvätt, en plastkasse med skor, en ryggsäck innehållande datorn samt två blå IKEA-påsar knökade fulla med tung skit. Jag skänkte min kära far med körkortet och bilen en tanke, och fällde en melankolisk tår. Sedan bet jag ihop och packade på mig så gott jag kunde, det blev de två IKEA-kassarna samt skorna och ryggsäcken. Därefter var det bara att börja min färd: Gå till busshållplatsen, ta buss 123 till Münchner Freiheit, byta till U6 och åka till Studentenstadt, släpa grejerna till korridorsrummet, bryta ihop och dö. Därefter hela vägen tillbaka, grabba tag i resterande grejer, och så hela vägen till Studentenstadt igen. När jag väl var klar var klockan 17:30, min rygg värkte, mina armar värkte, min nacke värkte och jag ville dö. Därtill insåg jag att allt jag fått i mig under hela dagen var ett glas vatten, så jag gick ut och åt middag.

Efter middagen stapplade jag in i köket och gjorde kaffe, varefter jag retirerade till min kammare, där jag bestämde mig för att skriva ner mina sista tanker innan jag säkerligen dör av utmattning. Tyvärr kommer dessa mina sista önskemål i livet inte publiceras på bloggen om jag faktiskt dör under natten, för jag glömde ta med min tp-kabel från Eisenacher Straße, så jag har ingen internetanslutning idag. C'est la vie.

I övrigt har det faktiskt hänt lite ditt och datt under våren som kan vara värt att berätta om, så det kommer i kroniskt okronologisk ordning senare. Nu ska jag sova.

Dienstag, 6. November 2007

Hausaufgaben

De senaste dagarna har gått åt till att göra inlämningsuppgifter i alla mina kurser, eftersom varje kurs plågar deltagarna med en omgång obligatoriska inluppar varje vecka. Som en effekt av detta hann jag faktiskt inte sova igår, för när algebran var färdig och renskriven var klockan 4:30, och deadline för inlämning var 08:30 i Garching, ca 40 minuters resväg bort. Jag sitter således här och författar efter att ha varit vaken i 37 timmar, och jag misstänker starkt att min litterära ådra är lite uttorkad. Alltså får ni hålla till godo med lite fillers: poesi och sångtexter, hurra!

Vill även passa på att säga grattis till Jens, som fyller år idag. Må solen skina över de druvor som blir till vin på ditt bord.

Sonntag, 21. Oktober 2007

Ist er gestorben? Nein, er ächzen, wenn man ihn herumfummeln.

Kära läsare! Jag förstår att ni oroar er för mitt väl och ve, och därtill gråter blod över bristen på spänning som rått här på Millionendorf. Jag är inte död, och jag är ledsen att jag försummat er så grovt den här veckan. En kombination av att skolan börjat, och jag därmed har haft sysselsättning om dagarna, samt att jag haft sysselsättning om kvällarna, har lett till att bloggen blivit en smula eftersatt. Men nu ska jag gottgöra det med inte bara ett, utan hela tre inlägg, utöver detta! Det ni.

Edit: Smart-blogger minns tydligen i vilken ordning man skriver sina inlägg, och låter dem komma i den ordningen även om man publicerar dem i en annan ordning. Alltså kom det här förklarande inlägget senare i kronologin än de tre före, som jag i detta inlägg påstår skall följa. Jag hoppas detta inte helt förstör er bild av tid och rum.