I korridoren bor: jag (som hyr rummet av en viss Felix, som återvänder från studier på annan ort i början April), The Anh, en vietnames som bott i Tyskland sedan länge, Pedro, en spansk utbytesstudent, Katha, en tysk musikstudent, Tanja, en tysk specialpedagogstudent, samt Sonja, WG:ts mormor (som bott här i över två år), som studerar någonting designartat.
Det första som hände efter att jag flyttat in var att Pedro och The Anh tyckte att lukten blev förskräcklig, och drog ut på en veckas suparturné i Slovenien, Österrike och Ungern, vilket lämnade mig ensam med de tyska flickorna. Så jag kopplade på charmoffensiven, det vill säga jag bakade kanelbullar. Nog för att jag vet att kanelbullar är ett bra recept, men jag hade inte förväntat mig det överväldigande goda mottagandet; Tanja och Sonja krävde att receptet skulle översättas till tyska innan jag flyttade ut, och bullarna försvann nästan lika fort som de bakades. Katha tittade på bullarna med en sorgsen blick och upplyste mig i efterhand, pappskallen, om att hon var laktosintolerant. D'oh.
För att sätta mig i respekt hos hela befolkningen, och för glädjen i att ha tillgång till en ugn igen, kompletterade jag mitt Hat Trick med en kladdkaka och en limetårta, båda mjölkfria, och fick från Sonja tillmälet Backfuzzi, som jag dock inte är så säker på är en komplimang i vanliga fall.
Utöver bakandet så har jag fördrivit de senaste dagarna med lite lättare studier (både de som har med skolan att göra, och filosofin), samt att när vädret nu åter förbättrats drälla runt lite i Englischer Garten som befinner sig på bara ett par minuters avstånd till fots. Jag och Angelica var där i söndags, en strålande vacker vårdag, och upptäckte att det finns biodlare i parken, så om man vill kan man köpa lokalproducerad honung direkt av producenten. Angelica hittade också en en, och poserade snällt för kameran:
Det var en hel del folk som hade satt sig på stränderna längs floden Isar för att njuta av solskenet:
Under lördagen (8 mars) firade Tanja sin födelsedag, några veckor försenat, och bjöd på wok och vodka innan hon och hennes skock tjejkompisar drog ut för att dansa och lämnade en tinnitusartad tystnad efter sig. Festen bjöd på en ursäkt att knäppa av ett par bilder på korridorens invånare, så här kommer de:
Katha är en ganska tystlåten flicka, oftast märker man att hon är hemma på att det plötsligt börjar spelas pianomusik. Det är i min mening ganska behagligt med lite plinkande som bakgrund till tillvaron, men visst blir man lite väl förtrogen med vissa styckens svårare delar.
Sonja är i själva verket inte alls suddig live, utan minst lika skarp i konturerna som andra människor. Jag skyller på kameran. Sonja känner man bäst igen på att hon har ny frisyr och hårfärg varje gång man träffar henne, eftersom hon är hårmodell för något slags frisörseminarium i stan. Såhär i dagarna är hon inte alls lika lycklig som bilden antyder, eftersom hon igår opererade ut alla fyra visdomständerna, och sedan dess har hasat omkring i mysbyxor och drogrus med en ispåse tryckt mot munnen.
Tanja, som på bilden ses servera mig tysk fulvodka (Furst Üranow, någon?), var Leifurs bästa vän i korridoren, och jag fick ärva henne, eller om det var hon som fick ärva mig. I vilket fall dricker hon emellanåt kaffe med mig och fejkar intresse när jag försöker förklara solipsism på tyska. Tanja kommer från Kaufbeuren i Allgäu, och jag har därför tvingat henne att lova att lära mig att göra äkta Käsespätzle. Recept kommer.
2 Kommentare:
Mm, enbarr är gott! :D
Fast, du glömde mina limemuffins, samt frukostsconesen. Skämmes!
Glömde är inte riktigt rätt ord... det blir ju inte ett hat trick om det är mer än tre :)
Kommentar veröffentlichen