Hyckleri

Utan att gå in i alltför mycket detaljer vill jag snabbt kommentera en lustig sak i Zumwinkel-affären. Jag vet inte om det har riktats någon uppmärksamhet mot frågan i Sverige, så en kort beskrivning kan vara på sin plats.

Klaus Zumwinkel, chef för tyska posten, har gömt undan ett antal miljoner euro för skattemyndigheterna via en stiftelse i Liechtenstein. Skattemyndigheterna har nu fått reda på detta, och Zumwinkel har häktats.

Jag läste i en tidning en artikel om detta, i vilken skribenten raljerade om hur de rika anser sig stå över lagen, och att det nu var läge att visa att absolut ingen står över lagen. Vilket är helt korrekt. Det lustiga är bara att skribenten inte med ett enda ord kommenterar det faktum att bevismaterialet mot Zumwinkel består i sekretessbelagda uppgifter som av en före detta anställd i en Liechtensteinsk firma stulits, och att de tyska skattemyndigheterna köpt nämna stöldgods för över 7 miljoner euro. Liechtenstein anser sig ha utsatts för spionage, och jag håller med.

Så, moralen blir: ingen står över lagen, utom skattemyndigheter. Personligen ser jag det som ett betydligt mer allvarligt problem att myndigheter bryter mot lagen än att privatpersoner gör det. Givetvis skall Zumwinkel ställas inför rätta för sitt brott, det är ju just precis det som vi har rättssystemet till, men när rättsväsendet självt bryter mot lagen, vem skall då ställas inför rätta? Och hur kan det kallas rättvisa när lagen bara skyddar staten från medborgarna, och inte tvärtom?

Om Zumwinkel hade fångats med legala metoder, eller om skribenten hade gett myndigheterna en känga, hade jag gladeligen instämt. Som det är nu får jag en bismak av dubbelmoral i munnen. Det handlar inte om att ingen skall stå över lagen, här låter man ändamålet helga medlen, och ändamålet är att trycka till de rika.