Long Lost Penpal

Jag ljög! Det hade ni väl nästan kunnat vänta er? Dygnets timmar smälte iväg under installation av nytt operativsystem, och inlämningsuppgifterna vägde mina axlar så tungt. Så här framåt morgonkvisten, när småtimmarna blivit stora, finns inte mycket annat att göra än att böja min nacke och erkänna nederlaget. I förhoppning om att ändå kunna blidka er, kära läsare--där ni sitter omgivna av det kompakta höstmörkret, med era anleten upplysta av polariserat ljus från LCD-skärmarna--har jag grävt fram mer musik, vad annars?

Hello Saferide är av allt jag kan döma ett projekt av svenskan Annika Norlin, döpt efter busstjänsten som förde henne oantastad av heroinlangare från sitt hem till Wal-Mart, då hon gick på highschool i USA. I vilket fall som helst är det musik, och trots mina fördomar oväntat bra sådan. Åtminstone den här låten, som utgör 100 % av vad jag hört från henne. Videon håller måttet den med. Utan vidare lingvistiska spetsfundigheter ber jag att få presentera (youtube-video här):


Hello Saferide - Long Lost Penpal

Hello
Do you remember me
I am your long lost pen pal
It must have been ten years ago we last wrote
I don’t really know what happened
I guess life came in the way
Let me know if you’re still alive
Let me know if you ever used that knife or not

Hello
Yes I remember you
I’ve got a husband and two children now
I work as an accountant and make fairly good money
I still have your letters, you used a pink pen to write them
And you would comfort me
when my tears would stain the ink
And I would send you mix tapes with Kate Bush on

I have to admit I sometimes lied in those letters
Tried to make life better than it was
I still wasn’t kissed at sixteen
And I still need a friend

There was this letter
I never told you this back then
But it would be fair to say it saved my life
I sat in the window
The only one left out from a party again
Pretty sure I didn’t have a single friend
Then I checked the mailbox

Dear long lost penpal
I was lying the whole time
I’m really a 46 years old man named Luke
I have three children
and a wife, she doesn’t care
And I hope you don’t resent me
And I hope you do not hate me
For trying to find my way back to what it’s like to be young

I have to admit I sometimes lied in those letters
Tried to make life better than it was
I still wasn’t kissed at sixteen
And I still need a friend


För den som orkar läsa ända hit ner kan jag också slänga in en liten bonus, vars text ni dock själva får leta upp, eller bara lyssna av. Det är Annikas svenskspråkiga projekt: Säkert! - Vi kommer dö samtidigt.