20 minuter i Salzburg

Idag, efter att ha vinkat av Angelica vid flygplatsen, hade jag planerat att ta tåget en timme österut och besöka den lilla orten Prien am Chiemsee. Min förhoppning var att jag skulle kunna ta en promenad i skogen och vid sjön, med alperna som bakgrund. Mina förhoppningar grusades dock av vädrets obarmhärtiga makt. När jag klev på tåget i München regnade det lite måttligt, sådär en gnutta mer än ett duggregn, men det såg ut som det skulle spricka upp, eller åtminstone bli uppehåll. Mitt tåg färdades dock bara längre och längre in i ovädret, och vid det laget att alperna började skymta på horisonten så slutade de snart skymta på grund av att spöregnet skymde sikten. Något tveksam till glädjen i att tillbringa minst en timme i ett spöregnande Prien beslöt jag att helt enkelt sitta kvar till tågets ändhållplats, och pröva min lycka i Mozarts hemstad Salzburg.

Det regnade ännu mer där.

Jag gick genom tågstationen och tittade ut på torget. Några taxibilar stod och väntade, och en del människor kämpade sig fram, klamrandes sina paraplyer. Jag kollade avgångstiderna för tåg, och fann att ett gick tillbaka bara 16 minuter senare. Det kändes förstås en aning beigt att åka till Salzburg bara för att genast vända, men vädret var inte förlåtande, och jag hade inte ens ett paraply med mig, bara en t-shirt och en tunn jacka. Nein danke, tänkte jag, och köpte mig The Guardian och en burgare på BK, och klev på tåget tillbaka. Jag hann rätt lagom läsa ut tidningen vid det laget att jag var tillbaka i München, och så var det med den utflykten.

Helt värdelöst var det dock inte; jag fick se en del fin natur från mitt tågfönster. Jag fann att växtligheten är lummigare här nere, en sluttning upp från banvallen visade aldrig några spår av underliggande jord, allt var täckt av träd, buskar och ett vildsint marklager av klängvegetation. Murgrönorna var många, välmående, och många gånger imponerande. Ett speciellt fint exemplar jag såg hade växt över och mördat ett helt buskage. Med sina ståtliga 60 kvadratmeter grönskande vägg hade den murgrönan betingat en bra bit över miljonen i köpeskilling om den bara haft vett att växa innanför Stockholms tullar.

Alperna skymtade jag som nämnt bara på lite avstånd, men berg är ju alltid imponerande. Det låg många små byar i vackra alpdalar, och på en bra dag är det förstås oerhört vackert. Salzburg var också utmärkt vackert belägen, omgiven av alper, med en flod genom staden och en fin gammal borg på en höjd, i sann europeisk stil.

Ja, det var mitt första utlåtande om Bayersk landsbygd: vackra vyer med fin växtlighet, men skärpning på vädret, bitte. Imorgon blir det Expedition Innsbruck, önska mig lycka till. Jag ska fan i mig se en alptopp.