Gott och blandat från Youtube

När man ändå tänker på nostalgi och Youtube kunde jag inte låta bli att påminna mig om Orinoco Flow av Enya, och likaledes det underbara klippet från säsong ett av South Park där Stans farfar ska visa honom hur det är att vara gammal, och släcker lamporna och sätter på en Enya-skiva. Jag minns också första gången jag hörde talas om South Park; jag gick i sexan, och jag och min vän Calle strosade runt på skolgården en rast. Han berättade om en tecknad serie med några ungar som använde oerhört grovt språk, och där en av ungarna blev dödad på otäcka sätt i varje avsnitt, och jag minns att jag tänkte att han nog hittade på, och jag minns hur fascinerande det var att han talade sanning.

Det får mig att inse att rören var unga på den tiden. Idag skulle väl ändå ingen bli överraskad över något dylikt? Eller? Vad känner mina läsare till exempel när de ser (ACHTUNG: retorisk fråga, klicka inte på länken!) Lemon Party? Glädje? Äckel? En inre tomhet?

Men hur som helst. Youtube var temat, så jag länkar till en av internetvideos pionjärer: Cute With Chris. Att döma av reaktioner från folk som jag länkat detta till så är han allt i från humorns Jesus till totalt ointressant. Jag tycker det är skitroligt, men hej. Det är ju jag. Mina favoriter är nog när Chris läser en rappares sångtexter som vore det poesi (apropå huruvida sångtexter är poesi, Kerstin), men att se honom svara på ett läsarbrev om detta är också kul.

Så här i juletider bör vi ju inte glömma allas vår favoritjulsång. Nog finns det ingen annan sång som passar så bra för att värma hjärtat i decemberkylan som Fairytale of New York. Eller hur?

Slutligen lämnar jag er med några visdomsord från vår kära bayerska påve: