Sonntag, 8. Februar 2009

Om äktenskap och giftermål

Det här med äktenskap och giftermål har varit på tapeten nyligen i Sverige. Först presenterade moderaterna, folkpartiet och centern en motion till riksdagen, där man föreslår att avskaffa registrerat partnerskap för homosexuella, och istället inför en könsneutral äktenskapsbalk. Man fastslår i motionen att på grund av religionsfrihet finns det dock inget tvång för religiösa samfund att viga samkönade par; de har rätt att själva bestämma vilka som får och inte får gifta sig i deras samfund.

Kristdemokraterna inlade en egen motion till riksdagen, där man istället föreslår att frånta religiösa samfund vigselrätten, till förmån för en civil registrering av giftermålet. Därmed skulle de religiösa samfunden kunna utföra sina riter som de behagar, utan att man kan rikta kritik mot diskrimerande myndighetsutövande. Vidare vill kristdemokraterna kalla denna lag för giftermålsbalk, och man vill helt och hållet hålla ordet äktenskap utanför den.

RFSU välkomnade kristdemokraternas förslag om att frånta de religiösa samfunden det myndighetsutövande som vigselrätten innebär, men vände sig starkt emot att ordet äktenskap försvann ur balken. "Rätten att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet och inte enbart en angelägenhet för religiösa samfund" säger Åsa Regnér till DN.

Debatten har också gått bland de religiösa samfundens representanter och dylikar. Nio biskopar ur svenska kyrkan uttalade i DN sitt stöd till att stryka vigselrätten, varefter varje präst på egen hand kan gå efter sitt samvete gällande vem han vill viga. Aftonbladets Helle Klein betraktar detta som ett försök av biskoparna att i smyg stöda kyrkans traditionella diskrimering mot homosexuella. Helle Klein får stöd av fyra biskopar, som i DN skriver att de anser att kyrkan även i framtiden skall behålla vigselrätten.

Personligen anser jag att kristdemokraternas förslag är det bästa. Opinionen i Sverige är sådan att samkönade giftermål är en självklarhet, vilket jag också håller med om. Giftermålet är en rättslig institution som regleras av riksdagen och domstolsväsendet. Äktenskapet, däremot, är en kulturell och religiös institution som är förenad med vissa filosofiska ståndpunkter, bland annat att fortplantning är en viktig del av äktenskapets syfte, en möjlighet som inte föreligger hos samkönade par.

De två företeelserna giftermål (juridiskt) och äktenskap (religiöst) har rört sig ifrån varandra med tiden, på samma sätt som stat och kyrka har gjort det. Det är således naturligt att vi nu bekräftar sakernas tillstånd genom att införa en sekulär giftermålsbalk som ger utrymme och jämlikhet till både olikkönade och samkönade par, samt att vi accepterar att begreppet äktenskap kommer från, och tillhör, de religiösa samfunden.

Jag håller inte med RFSU om att det är en mänsklig rättighet att ingå äktenskap (jag är tveksam till om det ens är en mänsklig rättighet att ingå giftermål), utan anser att vi ska respektera religionerna; vi har grundlagsstiftad religionsfrihet. Det samkönade par som vill ingå äktenskap, och inte bara giftermål, måste söka sig till ett religiöst samfund som stöder detta. Lika lite som kyrkorna har rätten att tvinga homosexuella att leva utan att vara gifta, har RFSU att tvinga kyrkorna att kalla samkönade giftermål för äktenskap.

Kommentare:

Kerstin hat gesagt…

Håller helt med, du talar klokt och förnuftigt.

Angelica hat gesagt…

Jag är fortfarande mest förvånad över RFSU-kvinnans förvirring över vad som är och inte är mänskliga rättigheter. Korkade människor det finns...