Jajamen, gott folk! Det är Millionendorfs hundrade inlägg ni läser just nu. Eftersom jag missade dess födelsedag firar vi alltså denna dess andra högtid. När jag startade den här bloggen för lite mer än ett år sedan föreställde jag mig att den skulle innehålla lite information om vad jag gjorde om dagarna, så att min kära familj (och några enstaka kära vänner som orkar läsa dravlet) skulle kunna ha en uppfattning om vad som händer i mitt liv.
Som vi alla vet har det gått väldigt upp och ner med det där, och långa stunder är Millionendorf inte mycket mer än ett ställe där jag häver ur mig veckans låt eller någon dikt som jag tyckte lät lagom meningsfull, uppblandat med lite politiskt raljerande. En mistlur som tutar ut hel- och halvsanningar under förvirrad vexillografi. En på det stora hela riktigt bra produkt, således.
För att fira Millionendorf vill jag givetvis bjuda på lite bra musik, och särskilt av den där sorten som uppfyller en med en känsla av imponerande fantastiskhet, för att liksom vara i samklang med bloggen i sig. Så jag funderade på vilka låtar det är jag lyssnar på med volym som hotar mina trumhinnor, och det fanns ju egentligen bara en lämplig kandidat. Håll till godo!
Abonnieren
Kommentare zum Post (Atom)
6 Kommentare:
Kan det vara så att farsgubben i någon mån påverkat ditt musikval? Hade du hittat Mike Oldfield på egen hand, eller är det att jag spelat Tubular Bells litet då och då under åren?
Hursomhelst, Mike Oldfield är ju alltid Mike Oldfield, tämligen unik i popmuskikens värld.
Öh, kan det vara så, måhända? Det faktum att mitt iTunesbibliotek snyggt sönderfaller i å ena sidan musik som gjordes efter jag föddes, och å andra sidan Bob Dylan, Dire Straits, Mike Oldfield, The Who och Rolling Stones antyder att du kan ha haft en viss inverkan.
Mike Oldfield upptäckte jag dock delvis på egen hand. Det stämmer nog att han funnits i bakgrunden lite då och då, och det var för att jag kände igen namnet som jag laddade ner skivan Tres Lunas när den kom för några år sedan, vilket i sin tur ledde mig till att ladda ner resterande diskografin. Jag tror faktiskt att vi pratade lite om Oldfield när jag hade upptäckt honom för sisådär två år sedan nu.
...and Tubular Bells!
<3
Á propos påverkan...hur är det med Zappa och Grateful Dead? Tror mig veta att du inte tagit till dig Grateful Dead ännu, men hur är det med Zappa? Bara titlarna på en del av hans album ( en väldigt stor del faktiskt) borde väcka din nyfikenhet, eller vad sägs om "Freak out", "Just another band from LA", "Overnite sensation", "One size fits all", "Broadway the hard way" och "Apostrophe", bara för att ta några exempel? Kanske dags att börja kolla litet, eller??
Hadebra! Vi hörs!
Haha, blev du inspirerad när jag nämnde franska igår eller? I svenska heter det annars "apropå". Fast jag ska nog vara väldigt försiktig med att anmärka på andras språkbruk numera... all den här engelskan och tyskan och svenskan och spanskan och afrikaansen har utan tvekan skapat ett visst lingvistiskt kaos i mitt huvud: "Ja, that is mir egal".
Vad gäller Zappa så tycker jag förvisso att han är en mycket skicklig musiker med mycket bra texter, men han var ju också väldigt... ska vi säga produktiv? Med andra ord, om du kunde peka mig mot sådär något dussin rekommenderade startpunkter skulle det uppskattas. Karln har ju en diskografi lika expansiv som mitt ego. Ett par pekpinnar gällande Grateful Dead skulle också mottagas tacksamt.
Mmm..kaoset i ditt huvud är väl inte enbart av ligvistiskt slag, pas du tout! Och FZ:s produktion är förvisso gigantisk, men kan ändå inte på långa vägar matcha somligas ego. Nåväl, här några förslag på lämpliga introduktionslåtar till Zappas enormt mångfacetterade musikaliska universum. Har försökt hoppa förbi den inledande anarkistiska, provocerande åren med the Mothers of invention. Avvaktar också med den följande gitarrorgiefasen med album som "Waka Jawaka" och "Hot Rats" t ex. Albumen från den epoken har närmast kultstatus bland många jazzmusiker och-freaks, men kan bli litet too much till att börja med.
Här några förslag från en mer lättkonsumerad period. Först två spår från "One size fits all": 1. Sofa#1 och 2. som överkurs "Andy".
Sedan från "Apostrophe" 1."Stink foot" 2."Cosmik debris" och som överkurs (för musikernas suveräna prestationer) 3."S:t Alphonso´s pancake"..och "Father O`Blivion" (två låtar i en).
Från "Sheik Yerbouti" Bobby Brown", presentation överflödig.
Från "You are what you is" Zappas kanske mest lättillgängliga album i stort sett hela albumet. Samtliga spår är helt ok, vissa låtar med en svidande satir över "The American way of life", inte mycket misskund med religiösa businessmän, politiker och andra!
Sen kan du inte missa "Montana" och "Flakes" där "Montana" ger en vänlig klackspark till "the self-made man" och "Flakes" tar sig an vår tids hantverkare. Lika giltig i Sverige som i USA, kan jag tycka.
Ja, där har du litet att börja med, kan givetvis bidra med mycket mer, det finns ju att öra ur...
Betr Grateful Dead ber jag att få återkomma litet senar, behöver fundera en del..
Men det här räcker väl ett tag, eller?
Ciao, ciao!
Kommentar veröffentlichen