Donnerstag, 19. Juni 2008

Post mortem över brevhemligheten

Här om dagen röstade Sveriges riksdag igenom ett djupt odemokratiskt lagförslag som saknade folkligt stöd, den så kallade FRA-lagen. FRA-lagen ger en militär myndighet befogenhet att avlyssna all internettrafik som passerar genom Sverige. Anledningen till detta uppges vara ett yttre hot mot Sveriges säkerhet, ett hot som ingen riktigt kan sätta fingret på vad det skulle bestå i.

Edit: FRA förefaller självidentifiera som civil myndighet. Dock var jag där på mönstring en gång i tiden, så det förefaller som att de använder sig av militära slavar (värnpliktiga), varför jag tycker att de kan anses vara de facto militära.

Ironiskt nog röstade förslagets upphovsmän, Socialdemokraterna, nej. Detta ska dock inte tolkas som att Socialdemokraterna bryr sig om medborgarnas demokratiska rättigheter, utan är rätt och slätt partipolitiskt tramsande. Sossarna hittade på lagförslaget, och efter Bodströmtiden förtjänar sossarna att nedtecknas i historien som partiet som ledde in Sverige på vägen till fascism. Tack även till Alliansen, som tog upp stafettpinnen efter folkvalet, och därmed visade prov på politikers tacksamhet till sina röstare. Folkpartiets självbenämning som liberaler får för varje dag allt mer ett sken av Officiell Sanning av den typ man hittar i diktaturer. Folkets republik, etc.

Några riksdagsledamöter försökte navigera mellan partipiskan och folkopinionen. Birgitta Ohlson sade att hon aldrig kunde stödja denna lag, och valde därför att avstå från att rösta. Man frågar sig om Birgitta någonsin läst Martin Niemöllers bevingade ord:

In Germany, they came first for the Communists, And I didn’t speak up because I wasn’t a Communist;
And then they came for the trade unionists, And I didn’t speak up because I wasn’t a trade unionist;
And then they came for the Jews, And I didn’t speak up because I wasn’t a Jew;
And then . . . they came for me . . . And by that time there was no one left to speak up.


Birgitta Ohlson är en ryggradslös medlöpare, och förtjänar ingen respekt för sitt handlande.

En direkt följd av införandet av lagen var att personuppgifter till ett 20-tal FRA-anställda lades ut på internet. SvD rapporterar här. SvD nämner bara att uppgifterna finns på ett "internetforum", men som alltid är det Flashback det rör sig om. Tråden finns här.

Detta är helt korrekt handlat av dem som avslöjat uppgifterna. FRA:s anställda är inte oskyldiga, de arbetar för en organisation som nu skall övervaka hela folket, och därför bör de behandlas med samma misstänksamhet som östtyskarna visade Stasi, eller sovjetmedborgarna KGB. Om de FRA-anställda inte vill oroa sig för hämnd från folket, bör de snarast möjligt säga upp sig.

Detsamma gällar samtliga riksdagspolitiker som röstade ja till lagen: de bör omgående lämna sina politiska uppdrag. Sveriges politiker har öppnat Pandoras ask, härmed har de ställt sig i direkt motstånd till sina medborgare, och de bör räkna med att medborgarna slår tillbaka. Jag skulle bli förvånad om någon går så långt som till ett attentat mot politikerna, men jag anser att det skulle vara moraliskt lovvärt; det ska vara dyrt att förråda sitt folk.

10 Kommentare:

Angelica hat gesagt…

Ja, fyfan. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det hela, förutom att det är så djupt skamligt att jag inte finner ord. Och jag är så jävla förbannad och frustrerad över det här att jag mest känner för att skrika högt. Tyvärr kommer ju inte det hjälpa något, så man får väl nöja sig med att förfölja sina förföljare.

del hat gesagt…

Nu är det krig i tomteskogen.

Anonym hat gesagt…

Kan du inte skicka in ditt inlägg till någon tidning för den är värd att läsas av flera. Fast frågan är om någon vågar publicera det.

Anonym hat gesagt…

Bra skrivet lillebror. Håller helt med dig i sak men samtidigt känner jag mig gammal när jag läser inlägget. Med åldern tivngas man inse att världen tyvärr inte är svart-vit, ack så lätt allt varit då! Att koka ner alla åsiktskillnader och ageranden till en "antingen är du med eller mot"-fråga anser jag vara att göra det väldigt enkelt för sig. Nyanser är en del av livet vare sig man gillar det eller inte och först när man kan argumentera med en person utifrån dennes utgångsläge och acceptera att rätt och fel aldrig är något statiskt, snarare till situationen bundet och väldigt flytande, kan man nå framåt. Men det kommer du att inse när du blir gammal och vis som jag... (och konsult! ;) )

Är dock helt med på att tystnad inte är rätt sätt att visa sitt missnöje! Och din idealism är onekligen lite ungdomligt charmig. Och väldigt medryckande! ;)

del hat gesagt…

Kära syster!

Jag tror att du behöver förklara dig närmre. Den enda sakliga utsaga som finns i mitt inlägg är att FRA-lagen antagits, samt något om vilka partier som röstade för och emot. Allt annat är moraliska utsagor, alltså värdebaserade påståenden.

Du skriver att mina åsikter är naiva (inte med det ordet, men andemeningen är otvivelaktigt denna). Problemet med denna ståndpunkt är att en utsaga bara kan vara naiv om den är en utsaga om den faktiska världen (naivitet bygger ju på en missuppfattning om sakernas tillstånd). Jag gör dock inga sådana utsagor, och alltså är det inte över huvud taget möjligt för min position att vara naiv.

Det är förstås möjligt att du menar att mina moraliska utsagor är utsagor om den faktiska världen, och att de kan bedömas på det viset. Detta är en position som kallas moralisk objektivism.

Därefter skriver du dock [...] att rätt och fel aldrig är något statiskt, snarare till situationen bundet och väldigt flytande, en position som otvivelaktigt tillhör den moraliska relativismen.

Således sluter jag mig till att du är moralisk relativist, och att det du skriver istället ska tolkas som invändningar mot min moraliska ståndpunkt, dvs att du menar att agerandet (införande av FRA-lagen, nedlagda röster istället för nej-röster, arbete inom ramarna för lagen) i själva verket är moraliskt försvarbart. Jag håller inte med dig om det, vilket väl tydligt framgår i inlägget.

Jag vill också påpeka att det anses vara dålig form i en debatt att använda sig av ad hominem-argument, dvs att påstå att ett visst argument skall anses falla, inte genom motargument, utan genom att hänvisa till karaktären hos personen som först framlade argumentet.

Konkret i detta fall syftar jag alltså på att du inte väljer att argumentera om varför FRA-lagen är försvarbar, utan istället bara noterar att jag är yngre än du, och att mina argument därmed skall tilldömas lägre vikt än dina (tydligen så låg vikt att du inte behöver några argument alls).

Slutligen måste jag säga att jag anser det vara mer hedervärt att stå för vad man anser vara rätt, än att håna de principfasta med hänvisning till gråskalor som är osynliga för ungdomar. Hur skulle du förresten bemöta mina argument om de framlades av någon som var äldre än dig?

Jag ser gärna en diskussion om moralen i FRA-lagen, men vill då att vi endast anför sakargument, och därmed undviker dessa debattmisstag.

Anonym hat gesagt…

När jag säger att jag "håller med dig i sak" menar jag att jag anser att lagen är vansinnig i en demokrati och snarare hör hemma i en diktatur. Jag ber om ursäkt om du anser att detta var en felaktig formulering men jag fann detta utalande som en ståndpunkt i en sakfråga (för eller emot en lag). Och i denna fråga håller jag med dig.

Att säga att jag använder ålder som ett "argumet" är fullständigt felaktigt, och jag har aldrig kallat dig naiv. Jag säger enbart att jag själv i takt med ökad ålder fått ett mer nyanserat sätt att se på saker, men att jag känner igen mig i den idealism du uppvisar. Detta var inte ett argument utan ett inlägg för att förklara min syn.

Jag anser liksom du att tystnad är fel sätt att opponera sig. Dock är jag en stor motståndare till våldsattentat och hämnd är ett av de obehagligaste ord jag känner till och något jag tar starkt moraliskt avstånd till. Min syn är att hämnd inte har någon plats i ett civiliserat samhälle. Punkt. Därför upprördes jag av den delen av ditt inlägg. Även att lättvindigt säga att folk ska säga upp sig från sina arbeten anser jag vara ett förhastat uttalande. Det är så lätt att dömma andra människor men vad vet man egentligen om deras situation? Politiker anser jag ha ett större ansvar men tjänstemän som i och med en ny lag får en annan uppgift? Bör de säga upp sig eller bör de använda sin position till att påverka? Vad tror du händer om de som anser lagen vara fel säger upp sig? Vem fyller deras platser? Knappast sådana som du. Där kan du ta ditt eget citat som exempel, bör de tala eller tigande lämna??

Har jag förklarat mig bättre? Jag tycker det är kul att du känner ett så starkt behov av att läxa upp mig angående moralisk objektivism, tack men jag är fullständigt medveten om att mina uttalanden var subjektiva. Dock trodde jag aldrig att de skulle tolkas som annat än så men det var uppenbarligen felaktigt. Jag lovar att läsa igenom retorikens grunder till nästa gång vi ses (på öland om jag inte har fel) Kram på dig lillebror!

Anonym hat gesagt…

För övrigt skulle jag gärna se att du förde en diskussion om yttrandefrihet och åsiktsövervakning med din äldsta syster. Hon har nämligen alierat sig med en persone som å det grövsta attackerar dessa principer. Under motiveringen att ett fotbollslag inte är en demokrati och att unga spelare inte får missledas att tänka själv eliminerar denna person alla som skulle kunna vara minsta lilla hot mot hans idéer. Nu är det iof inte ett jättestort problem eftersom hans universum intre sträcker sig längre än till Foc Farsta fotboll men det som bekymmrar mig är att ett person som avser bli lärare (tillika vår syster) applåderar och försvarar detta!

Lämnar med varm hand över denna heta potatis till dig...

Anonym hat gesagt…

Intressant är fö även att ironin i mitt första inlägg när jag skrev att rätt och fel var flytande (avslutade ju med att du skulle inse detta när du blev konsult) verkar ha gått dig helt förbi... ;)

del hat gesagt…

Jag börjar med att svara baklänges, för jag hinner inte ta itu med de mer köttiga inläggen ännu, men jag ser inte varför uppenbar ironi skulle vara ett hinder för fradgatuggande försvarstal? Det här är trots allt internet :)

Som någon vis man sade:
"Arguing on the internet is like running in the Special Olympics: even if you win, you're still retarded."

Also, this comic.

Jag ska försöka hinna svara på dina andra inlägg under kvällen. Konsulta på tills dess!

Anna Meckbach hat gesagt…

Haha lilla tysk. syskonkärlek läser jag mellan raderna. jag fick mig iaf ett gott skratt medan jag läste inlägget. snart e jag tillbaka här som aldrig förr dany. stora grejer på G.. (ler) Puss annuccia!