Mittwoch, 30. April 2008

Frühlingswetter

Våren har fått ordentligt fäste i München, och för den som kommer från Sverige är det svårt att bestämma sig för om säsongen verkligen ska kallas vår, eller om det inte är sommar vi har att göra med. Van som man är vid en jämn övergång mellan årstiderna, en perfekt sinuskurva med närmast fix våglängd, blir man lite överraskad av det obeslutsamma vädret som pendlar mellan kalla snöiga vinterdagar och varma soliga vårdagar, för att så plötsligt skaka av sig det sista av vinterns bojor, skingra molnen, och låta en brännande sol lysa ner på en dag som redan bjuder på 18 °C i lufttemperatur.

Det som dock gör att jag ändå bestämmer mig för att kalla det vår i en vecka till ungefär, är att träden så nyligen satt sina blad. I söndags var jag och Angelica på en promenad i parken, och jag anmärkte på att det skulle bli fint när bokarnas blad kommit, och när jag i går kväll gick ut för en joggingrunda så hade bokarna redan kommit till skott. Det betyder att alla träden klockade in på under två veckor, och slänger man in buskarna blir det ändå inte mer än totalt tre.

Just nu befinner sig alltså naturen här i omgivningen i den där vackraste av sina skepnader. Det var så vackert i parken i går kväll att jag gick ut igen för en joggingrunda i morse vid 9-tiden. Solen stod ännu ganska lågt på himlen, och lyste ännu upp de späda gröna bladen på de höga träden från undersidan, så att de avtecknade sig mot sina mörka grenar och den ljusblå himlen. Jag kände mig upprymd där jag sprang, lyssnande till en konsert av gröna toner, diskanten mot de bruna, grå och svarta basgångarna av grenar och stammar, ett crescendo som bygger upp mot den himmelska blå tonen, skapar bladens kanter och sträcker sig djupt ner i ens lungor och tar ifrån en den luft som man nyss dragit.

Det är inte svårt att förstå att somliga, när de bevittnar en sådan konsert, känner att det måste finnas en dirigent någonstans bakom kulisserna.

Våren kommer alltid som en befriare, det är först när man andas ut som man inser att man höll andan från allra första början, och nu äntligen är det dags att leva.

Montag, 28. April 2008

Bristande respekt för fysikens lagar

Idag hände mig något som för en person med lite utbildning i fysik är mycket obehagligt. Jag skulle till mitt (inte särskilt) lokala postkontor som ligger ca 5 km bort, och för att slippa ta tunnelbanan och behöva byta och ha mig tänkte jag pröva cykeln som min hyresvärd Vivija lämnade och sade att jag kunde använda om jag ville.

Sagt och gjort, jag pedalade glatt nerför Ungererstraße och svängde vid Münchner Freiheit av över Leopoldstraße mot mitt mål. Nästa väg jag skulle svänga ner på var Belgradstraße. Tyvärr råkade jag cykla rakt förbi Belgradstraße, och eftersom jag inte ville vände och cykla tillbaka på samma gata tog jag helt enkelt första vänster, och därefter första vänster igen. Jag cyklade rakt på tills jag kom till... Leopoldstraße.

...

Så låt mig förklara närmare: Leopoldstraße och Belgradstraße är parallellgator. På något sätt lyckades jag passera Belgradstraße på en tvärgata, svänga ner på en av dess parallellgator, svänga av till nästa tvärgata och lyckas cykla till parallellgatan Leopoldstraße, som ligger på andra sidan, utan att passera Belgradstraße på vägen.

Med andra ord: jag lyckades följa en sluten diskontinuerlig rumslig slinga. Problemet är bara att enligt relativitetsteorin är rymden kontinuerlig, och inga diskontinuerliga rumsliga vägar kan existera, ännu mindre diskontinuerliga slutna slingor.

Obehagligt, som sagt. Nåväl, slutligen kom jag i alla fall fram till posten, och när jag skulle tillbaka låg Belgradstraße där den skulle, vilket var nästan ännu jobbigare. Så, kära läsare, om du i denna blogg framöver finner fradgatuggande konspirationsteorier gällande regeringen och forskare, ja, då vet du var det började: inte på Belgradstraße i alla fall.

Montag, 21. April 2008

Matbloggande

De som känner mig vet att jag är intresserad av matlagning (om inte annat kunde man väl ana det på att min önskelista löd "kockkniv, Jamie at Home-DVD, Jamie at Home-boken"). Nu har våren kommit till München, eller ska man kalla det försommaren? Det är lite svårt att skilja de båda säsongerna åt här; i början av förra veckan var det regnigt och lite vinterkallt, under fredag och söndag var det 18 grader och solsken som fick det att kännas som sommar. Sådant väder ger alltid mig lust att laga mat, och vore inte det nog så får jag inspiration så det räcker och blir över av ovan nämnda Jamie Oliver-produkter, som mina kära föräldrar och min söta flickvän gav mig på födelsedagen.

När man har lagat mat vill man ju gärna dela med sig också, och ett rimligt bra sätt att göra det är förstås att blogga om matlagningen. Detta är något som både jag och Angelica varit lite intresserade av att göra, men ingen av oss har känt att vi har volym nog på vår produktion att fylla upp en blogg med, och att mixa in matlagningen i en personlig blogg, likt Millionendorf, leder lätt till att det blir lite bristande fokus. Så vi beslöt oss för att skapa en gemensam matblogg, och för att kunna visa upp den för ett så brett spektrum av familj och vänner som möjligt lät vi den vara på engelska.

Med detta presenterar jag alltså: Butter & Beans.

Mittwoch, 16. April 2008

En ny termin börjar

I måndags drog sommarterminen igång på TU München, och därmed var det dags för mig att åter sätta mig på tåget till Garching-Forschungszentrum och välja mina kurser. Våren och sommaren kommer gå i statistikens tecken: sannolikhetsteori, matematisk statistik, linjära modeller med tillämpningar, tidskontinuerlig finansmatematik samt portföljteori. Det finns dock en hyfsad möjlighet att någonting kommer falla bort där, det är nämligen ingen liten arbetsbörda i alla de kurserna tillsammans.

Skolan stod kvar där den stod när jag såg den sist, och inte förefaller mycket att ha ändrats med den. Det som däremot har blivit ett skifte i är mattes utbytesstudenter, där en ny skörd har dykt upp. Två tjejer från Kina, en från Malaysia, en från Polen, en från Ryssland samt en ensam pojke från Sverige (en av mina kursare, kom han och jag fram till, trots att vi inte direkt kände varandra). Därtill skulle varit en till rysk tjej och en kille från Spanien, men de syntes inte till under introduktionsmötet. Nytt är också att eftersom våra två tutorer Thomas och Ivonne kände att de hade lite mycket på sidan av för att ensamma vägleda de nya utbytisarna, rekryterades jag och Henrik som suppleanter; vår uppgift är att se till att det hålls Stammtisch regelbundet, dvs vi kommer erhålla viss ersättning för att dricka öl en gång i veckan. Sämre jobb kan man ju ha, även om det känns lite lustigt att gå från att ha varit på Stammtischen för att förbättra sin tyska, till att gå dit för att hålla nivån uppe åt de andra utbytisarna. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Dienstag, 15. April 2008

The Rolling Stones - Sympathy for the Devil

Vi fortsätter klassiker-temat med lite Stones. Återigen så känner jag att vidare introduktioner knappast är nödvändiga. Bitte!




The Rolling Stones - Sympathy for the Devil

Please allow me to introduce myself
Im a man of wealth and taste
Ive been around for a long, long year
Stole many a mans soul and faith

And I was round when jesus christ
Had his moment of doubt and pain
Made damn sure that Pilate
Washed his hands and sealed his fate

Pleased to meet you
Hope you guess my name
But what's puzzling you
Is the nature of my game

I stuck around St. petersburg
When I saw it was a time for a change
Killed the czar and his ministers
Anastasia screamed in vain

I rode a tank
Held a general's rank
When the blitzkrieg raged
And the bodies stank

Pleased to meet you
Hope you guess my name, oh yeah
Ah, whats puzzling you
Is the nature of my game, oh yeah

I watched with glee
While your kings and queens
Fought for ten decades
For the gods they made

I shouted out,
Who killed the kennedys?
When after all
It was you and me

Let me please introduce myself
Im a man of wealth and taste
And I laid traps for troubadours
Who get killed before they reached bombay

Pleased to meet you
Hope you guessed my name, oh yeah
But whats puzzling you
Is the nature of my game, oh yeah, get down, baby

Pleased to meet you
Hope you guessed my name, oh yeah
But whats confusing you
Is just the nature of my game

Just as every cop is a criminal
And all the sinners saints
As heads is tails
Just call me lucifer
cause I'm in need of some restraint

So if you meet me
Have some courtesy
Have some sympathy, and some taste
Use all your well-learned politesse
Or Ill lay your soul to waste, um yeah

Pleased to meet you
Hope you guessed my name, um yeah
But whats puzzling you
Is the nature of my game, um mean it, get down

Woo, who
Oh yeah, get on down
Oh yeah
Oh yeah!
Tell me baby, whats my name
Tell me honey, can ya guess my name
Tell me baby, whats my name
I tell you one time, youre to blame
Ooo, who
Ooo, who
Ooo, who
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Oh, yeah
Whats me name
Tell me, baby, whats my name
Tell me, sweetie, whats my name
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Ooo, who, who
Oh, yeah

Montag, 14. April 2008

Kerstin och Jens besöker München

Kerstin och Jens kom ner och hälsade på, vilket var väldigt kul. Tyvärr hade vi lite otur med vädret, när resan ursprungligen planerades och bokades någon gång under januari var det strålande solsken och cirka 10 grader Celsius i München. Sedermera sket vädret till sig något ofantligt, och vid det laget att Kerstin och Jens kom på besök var det inte kanonfint som vi hade väntat oss då i början av året, utan istället mulet, regnigt och allmänt småjävligt. Värt att notera är att den här veckan har det varit äkta vårväder, solsken och värme, träd som slår ut i parken osv. Det hade dock kunnat vara värre, det regnade egentligen inte så mycket, och även om det var en kort liten snöstorm så var vädret ändå uthärdligt större delen av tiden.

I vilket fall som helst var det oerhört roligt att få visa upp min nya hemstad för Kerstin och Jens, att få en chans att sätta lite minnesbilder till platserna jag nämner här i bloggen, och att få visa hur ett grisknä skall serveras. Under besöket hann jag och Angelica bland annat visa upp Münchens innerstad, BMW Welt, något av Starnberg, samt min lägenhet i Studentenstadt, och vi hann dessutom ta en dagsutflykt till Salzburg; på det viset skymtades åtminstone alperna, även om det gott kunde varit klarare väder.

Därtill för-firades min födelsedag lite informellt i två etapper: en god middag i ännu bättre sällskap på Rathauskeller, och en liten paketöppning och sjungande på ett hotellrum. Det var väldigt fina presenter jag fick, tack så mycket till er alla; både ni som var på plats, och ni som endast kunde skicka med era hälsningar. Det kändes underligt att inte fira födelsedagen i familjens varma famn som jag är van vid, precis som med påsken, men långsamt vänjer man sig vid att stå på sina egna vingliga rådjursben.

På grund av det opålitliga vädret vågade jag tyvärr inte släpa runt så mycket på den stora och dyra kameran, och därför råder det brist på bilder till det här inlägget. Kerstin och Jens, som hade en kompaktkamera, torde däremot ha en del bilder från semestern, härmed uppmanas de att dela med sig av dylika.

Montag, 7. April 2008

Kattbesök på påskdagen

På påskdagens morgon var det en liten röd katta som snokade runt terrassdörren, så vi öppnade och hon steg på. Precis som katter gör så undersökte hon sedan rummets alla vrår, välte klädkorgen och försökte ta sig vidare ut i WG:t.


Det lät vi henne inte göra, istället mutade vi med en skål mjölk, vilket mottogs mycket tacksamt. Det var för övrigt en mycket trevlig och kelig katt, men hon hade lite svårt att hålla still medan man klappade henne. Hon hade också en vana att slicka och bita lite på ens fingrar, samt kloa väldigt hårt, så jag misstänker att hon togs ifrån sin mor lite väl tidigt. Katha upplyste mig senare om att katten heter Poldi, och brukar komma på besök lite då och då.


Givetvis kunde jag inte låta bli att skapa ett foto lämpligt för Cute Overloads bästa kategori.